Sök
  • Pingstkyrkan på Åland

Att börja be på nytt

Jag skulle önska få dela några enkla ord om bön med dig och uppmuntra dig att stanna upp och låta den tid som är få dra dig närmare Gud.

Lukasevangeliet 11:1 skriver så här: ”En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat, sade en av hans lärjungar till honom: Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar…”

Jesus var i bön, bönen var en naturlig och väl integrerad del av hans liv. Skriften talar om att han ofta drog sig undan till öde platser för att be. Den här gången var lärjungaran inbjudna att få vara med när Jesus umgicks med sin Far. När han var färdig får han den här frågan av sina lärjungar, ”Herre, lär oss att be.

Jag tror att två saker väckte upp den här frågan i lärjungarnas hjärtan. Dels måste lärjungarna börjat göra kopplingen mellan hans yttre liv och hans inre liv. Att allt det som hände genom Jesus hade en koppling till hans inre fördolda gemenskap med Fadern.


Men jag tror också att den närvaro av Fadern och av den helige Ande som fanns runt Jesus väckte upp både en längtan och en hunger att få erfara samma sak. Djupast sätt tror jag att detta är den innersta längtan hos varje människa – att få vara i Faderns närvaro. Här föds en längtan i deras hjärtan att upptäcka bönens väg.


När jag säger bön, vad händer i dig då? Vilka tankar och vilka bilder drar genom ditt sinne och ditt hjärta?

För en del är bön krångligt, det verkar vara långt borta, svårt och tråkigt. För andra kanske bönen har tystnat då livet tog lite för ont. För andra är den levande och vibrerande, full av kraft och bönesvar. Du kanske kämpar med fördömelse och likt tullindrivaren i templet slår du dig för bröstet och säger fräls mig arma syndare och det är den enda bön du kan be.

Vart vi än befinner oss i vår vadnring med bönen önskar jag att du liksom jag kan få ta nya steg i bönen den här tiden och känna att något får växa. Vad vill vi att ska växa? Att vi får lite extra poäng för att vi ber mer? Nej! Utan vad är det vi söker?

Närvaron av Gud i och genom våra liv. Djupast sätt handlar bön inte om form, speciella ord och riter eller uttryck. Bön kan ta sig uttryck på många olika sätt. Vi fastnar lätt i formen och har svårt när andra uttrycker det på ett annat sätt än oss själva. Låt mig hjälpa dig att slappna av. Det står lite om hur Jesus bad om han ropade, eller viskade, om han var tyst eller pratde, men det står att han bad och att det fanns en kontinuitet och en diciplin i det.

Bibeln pekar mer på vad bön är än hur det ser ut. Därför det är inte bönen i sig självt vi söker utan det som händer i bönen, hjärtats gemenskap med Gud.

Kommer du ihåg vad Jesus lärde oss om detta när han talade om bön i Matteusevangeliet 6:5-7?

”Och när ni ber ska ni inte vara som hycklarana, som älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas inför människor. Jag säger er sanningen. De har fått ut sin lön. Nej när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber ska ni inte rabbla tomma ord som hedningarna. De tänker att de ska bli bönhörda för sina många ords skull. Var inte som de, för er Far vet vad ni behöver innan ni ber honom om det.”

Varför är det viktigt att säga detta? Därför vi har en oerhörd förmåga att mera jämföra oss med varandra än att trampa upp en väg med vårt eget hjärta in i hans närvaro. Bön handlar inte om att visa upp någonting utan om att i det fördolda hitta vägen fram in i hans närvara och in i hans hjärta. Där händer något i våra liv.

27 visningar

© 2020 Pingstkyrkan på Åland