Sök
  • Pingstkyrkan på Åland

Jesus möter dig

Låt mig få ta dig till en liten speciell händelse i Jesu liv som fångat mitt hjärta många gånger. Här har jag stannat och låtit det som står forma tankar och bön i hjärtat. Det händer så mycket mer här, människa och Gud möts genom Jesus.

Jesus har precis avslutat bergspredikan och är på väg ner från berget. Som vanligt finns där mycket människor, alla vill följa och alla tränger sig på. Det är ofta liv och rörelse kring Jesus, han drar sig inte undan människorna utan han söker sig ständigt till dem. Men mitt i vimlet finner vi en modig man som tränger sig fram till Jesus och faller ner för honom. När mannen faller ner skingrar sig folket, han är full av spetälska, en svår hudsjukdom

som på den tiden innebar att man blev förskjuten, satt på sidan om, avskuren från vardagslivet. Den här dagen bröt han sig igenom den sociala barriären. Jesus stannar. I det möte som nu sker med den spetälske händer någonting långt mycket mer än bara en förvandling. Här uppenbaras Guds hjärta, hans kärlek till människan och hans vilja att aldrig dra sig undan de mänskliga, det svåra och det obekväma.

Detta är värt en paus, en tankepaus – en ”Mariastund” där man vågar i bön ta in och begrunda det som verkligen händer här.

Den spetälske hade brottats med en fråga hela vägen fram. Han förstod att Jesus kunde, av det simpla skälet att han var Gud, men frågan som oroade han var om han verkligen ville röra vid just honom. Trots allt var han förkastad och avskuren från all mänsklig kontakt. Jesus möter mannens kamp och tvivel på sitt eget värde med att göra något som jag många gånger stannat upp och funderat över. Innan han svarar räcker han ut sin hand och lägger den på det som smärtar som mest i mannens liv. Han är inte rädd för det, utan låter sin hand och sina fingrar känna spetälskan och där mitt i den smärtan svarar han med ett – jag vill.

Mannens liv förvandlas och blir upprättat. Många gånger har jag stannat och tänkt att den där fysiska beröringen var en lika stor del av helandet för hans själ som ett jakande svar på hans fråga var för den spetälska kroppen. Någonstans inser jag att Jesus inte är rädd för det som tar ont i våra liv, det som vi ofta vill dölja, utan istället stannar han just vi det och sätter sin hand där det är som ömmast.

41 visningar

© 2020 Pingstkyrkan på Åland