Sök
  • Pingstkyrkan på Åland

Påsk - palmsöndagen

Låt oss börja vår resa till slutet av Jesu liv och kort visa vem Jesus är och vad som hände där. Stilla veckan föregås av palmsöndagen. Den dag Jesus rider in i Jerusalem under glädje och rop. Innan vi fortsätter Läs gärna det sammanhang som hör till Palmsöndagen utifrån:

Matteusevangeliet 21:1 – 10

Vi möter här Jesus tillsammans med sina lärjungar på väg upp till Jerusalem. Vi möter en jublande skara, palmblad som skars av och viftades med. Folket som lade ut sina mantlar på vägen där han red fram. Dans, skratt och jubel hördes. Sång och rop om Hosianna Davis son ljöd längs vägen. Det står att hela staden kom i rörelse när Jesus red in.

Förväntan var nu stor på vad som nu skulle hända.

Bara någon dag tidigare (Matteusevangeliet 20:17-19) hade han talat med sina lärjungar om sin bortgång. Att tiden nu var inne då Sonen skulle utlämnas, hånas, gisslas och korsfästas. Detta var en svår tanke för lärjungarna att ta in. Hela deras värld kretsade kring det urgamla hoppet att Messias skulle återvända och återupprätta Israel.

En Jesus som skulle lida och dö passade inte in deras bild av vem Messias var.

Utan istället uppstod en diskussion bland lärjungarna (Matteusevangeliet 20:20-28) om vem som var störst och vem som skulle få sitta på den bästa platsen i det rike som de nu förväntade sig att Jesus skulle upprätta.

Men här finns en vers i det sammanhang som hör till palmsöndagen. En vers som blir en ton för det som nu skulle hända framöver. En vers som fångar så mycket av det Jesus representerade med sitt liv. Kom ihåg nu att det var Gud som kom ridande in i Jerusalem.

Det står i sammanhanget: ”Säg till dotter Sion: Se, din kung kommer till dig ödmjuk och ridande på en åsna, på en arbetsåsnas föl.”

Här, liksom när han föddes i stallet i Bethlehem, fanns ingen kungavärdighet. Ingen stridshäst med stora arméer. Ingen pompa eller ståt, inget anspråk på värdslig makt eller rikedom – utan ödmjukt kommer han till oss ridande på en åsna.

När vi nu stiger in i stilla veckan önskar jag att du kommer ihåg denna vers och låter den tonen få följa dig för då liksom nu kommer han på samma sätt till dig och till mig i ödmjukhet.

Filipperbrevet 2:6-7 fångar denna ton så bra genom följande beskrivning av Jesus:

”Fast han var Gud, krävde han inte att få ha kvar sina rättigheter som Gud, utan avstod sin stora makt och härlighet för att komma till jorden och betjäna oss. Han blev en människa bland människor. Han gick så långt i sin ödmjukhet att han till och med var villig att dö som en brottsling på ett kors.”

11 visningar

© 2020 Pingstkyrkan på Åland